Åh jag har blivit en sådan grubblare! Tänker verkligen huur mycket som helst, på allt möjligt. Ni vet när man kan börja tänka på någon liten obefintlig pryttel i livet till att man sitter och funderar över hela universum. Jag kanske bara försöker leka smart, vad vet jag, men jag är ju inte heller dum. Men när man börjar se så många perspektiv på allt man gör, vad andra gör, vad som händer i världen, i mitt liv, i andras liv, får jag så helmixade känslor. Alltså, samtidigt som jag vet att  borde se det positiva i min tillvaro och glädjas åt att jag är så lyckligt lottad ur vissa perspektiv, kan jag inte låta bli att bara vilja krypa ner under täcket och skita i allt (eller gömma mig?) för att det finns så mycket ouppnåligt i världen. 

 

Framtiden, till exempel, är något jag tänker jättemycket på. Inte bara framtiden om fem eller tio år, framtiden imorgon, nästa vecka.. Jag vill inte vara en människa som lägger min tid på fel saker, jag vill fokusera och aima high, vara målmedveten och prioritera det betydelsefulla i livet, jobba för min egen fördel. Jag vill göra val jag kan vara stolt över när jag ser tillbaks, samtidigt som jag vill göra saker som gör mig glad för nuet. Det finns så jäkla mycket jag vill göra i livet och det finns så lite tid. Och ändå ligger jag i sängen och kollar på serier typ.. Haha nej, men ärligt. "Life's like a camera, focus on what's important and you'll capture it perfectly". 

 

Vilken oklar text detta blev nu, sorry gubbar.